Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
" MIN KONSTNÄRLIGA SIDA "
Konskolegalleri från Malmfältens och Prismas E-konstskola + Falkenberg kpn2
Om mig
- Pia
- Ja-så blev jag då 50 år och upptäckte att jag ville bli något mer, efter 4 barn och kamp för brödfödan. Det började för 1 år sedan med en prick på ett tomt ritark, som fick sitta i 2 månader...till allas förundran. Sedan följde en häxdans av teckningsövningar och akrylförsök. Av ren nyfikenhet skickade jag in mina bilder till "Svenska konstnärer" på försök. På kvällen ringde en man och frågade efter "Konstnärinnan Pia" . Sedan dess är jag medlem och har ett litet galleri på Svenska konstnärer. I januari började jag en konstkurs på Malmfältens folkhögskola, i teckning och akvarell. Som slutuppgift hade vi att göra en blogg och publicera våra bilder på nätet. När jag nu skapat en förstår jag att jag länge velat ha en liten vrå i cyberrymden. En liten hamn där besökare kan lägga till eller lämna. Så detta får bli min sida för tankar drömmar och visioner, i ord och bild.
Så gick tiden
Sedan kom sommaren. Kursen slutade och med den alla uppgifter och dagliga övningar. Det blev tomt och ännu kände jag mej inte mogen för de stora bilder jag har inom mej att måla. Jag sökte in till Falkenbergs konstskola, men hamnade på en reservplats, vilket inte gör någon glad då det innebär en massa väntan.
Men så hittade jag Prismas E-konsskola, inriktad på olja och akryl. Oxå den på distans. Vilket för mej är ett alldeles utmärkt sätt att bedriva konststudier, då jag disponerar min tid själv och kan måla mitt i natten om så är. Eller hoppa över en dag om andan inte faller på.
Oxå här ingår en blogg i kursen så det faller sig naturligt att fortsätta här, där förra kursen tog slut.
Men så hittade jag Prismas E-konsskola, inriktad på olja och akryl. Oxå den på distans. Vilket för mej är ett alldeles utmärkt sätt att bedriva konststudier, då jag disponerar min tid själv och kan måla mitt i natten om så är. Eller hoppa över en dag om andan inte faller på.
Oxå här ingår en blogg i kursen så det faller sig naturligt att fortsätta här, där förra kursen tog slut.
Livet är skönhet, beundra det!
Livet är lycksalighet, njut det!
Livet är en dröm, låt den bli verklighet!
Livet är en utmaning, anta den!
Livet är en plikt, uppfyll den!
Livet är en lek, lek den!
Livet är en rikedom, bevara den!
Livet är kärlek, ge dig hän åt den!
Livet är en hemlighet, upptäck den!
Livet är ett löfte, låt den gå i uppfyllelse!
Livet är sorg, övervinn den!
Livet är en sång, sjung den!
Av Moder Theresa
Livet är lycksalighet, njut det!
Livet är en dröm, låt den bli verklighet!
Livet är en utmaning, anta den!
Livet är en plikt, uppfyll den!
Livet är en lek, lek den!
Livet är en rikedom, bevara den!
Livet är kärlek, ge dig hän åt den!
Livet är en hemlighet, upptäck den!
Livet är ett löfte, låt den gå i uppfyllelse!
Livet är sorg, övervinn den!
Livet är en sång, sjung den!
Av Moder Theresa
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Författaren okänd
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Författaren okänd
"Vincent" av Don McLean
Starry, starry nightPaint your palette blue and grayLook out on a summer's dayWith eyes that know the darkness in my soul
Shadows on the hillsSketch the trees and the daffodilsCatch the breeze and the winter chillsIn colors on the snowy linen land
Now I understandWhat you tried to say to meAnd how you suffered for your sanityAnd how you tried to set them freeThey would not listen, they did not know howPerhaps they'll listen now
Starry, starry nightFlaming flowers that brightly blazeSwirling clouds in violet hazeReflect in Vincent's eyes of china blue
Colors changing hueMorning fields of amber grainWeathered faces lined in painAre soothed beneath the artist's loving hand
Now I understandWhat you tried to say to meAnd how you suffered for your sanityAnd how you tried to set them freeThey would not listen, they did not know howPerhaps they'll listen now
For they could not love youBut still, your love was trueAnd when no hope was left insideOn that starry, starry nightYou took your life as lovers often doBut I could've told you, VincentThis world was never meantFor one as beautiful as you
Starry, Starry nightPortraits hung in empty hallsFrameless heads on nameless wallsWith eyes that watch the world and can't forget
Like the strangers that you've metThe ragged men in ragged clothesThe silver thorn, a bloody roseLie crushed and broken on the virgin snow
Now I think I knowWhat you tried to say to meAnd how you suffered for your sanityAnd how you tried to set them freeThey would not listen, they're not listening stillPerhaps they never will...
Shadows on the hillsSketch the trees and the daffodilsCatch the breeze and the winter chillsIn colors on the snowy linen land
Now I understandWhat you tried to say to meAnd how you suffered for your sanityAnd how you tried to set them freeThey would not listen, they did not know howPerhaps they'll listen now
Starry, starry nightFlaming flowers that brightly blazeSwirling clouds in violet hazeReflect in Vincent's eyes of china blue
Colors changing hueMorning fields of amber grainWeathered faces lined in painAre soothed beneath the artist's loving hand
Now I understandWhat you tried to say to meAnd how you suffered for your sanityAnd how you tried to set them freeThey would not listen, they did not know howPerhaps they'll listen now
For they could not love youBut still, your love was trueAnd when no hope was left insideOn that starry, starry nightYou took your life as lovers often doBut I could've told you, VincentThis world was never meantFor one as beautiful as you
Starry, Starry nightPortraits hung in empty hallsFrameless heads on nameless wallsWith eyes that watch the world and can't forget
Like the strangers that you've metThe ragged men in ragged clothesThe silver thorn, a bloody roseLie crushed and broken on the virgin snow
Now I think I knowWhat you tried to say to meAnd how you suffered for your sanityAnd how you tried to set them freeThey would not listen, they're not listening stillPerhaps they never will...
